Jobbig jävel vill snacka löner

Jag är en såndär jobbig liten jävel som inte tycker att snack om pengar är någon stor deal. Själv har jag inga problem att prata om lön, sparande eller summan pengar jag har. Får jag så frågar jag gärna andra om deras ekonomi.

Inte för att jag sätter något värde i det utan för att jag är allmänt nyfiken. Någonstans förstår jag inte hur människor kan prata om vilken jobbposition dem har och vad de fick och får för resultat på olika prövningar, men inte klarar av att snacka pengar. Borde det inte vara jobbigare att prata om sina resultat eller arbetsposition, snarare än vilken summa pengar man tjänar?

49201

Gatufotografi

Nyligen var jag inne i stan för att fotografera lite till en uppgift jag hade på foto 3. Det är verkligen skitkul att fotografera när man väl tagit sig ut och placerat sig bakom kameran. I uppgiften skulle vi presentera fem bilder som på något sätt hängde ihop inom genren gatufoto.

Min första tanke var att fotografera på temat ”humor”, men det var lite svårfångat under stresstimmarna i stan. Idag tänkte jag dock om, och ville nu fotografera vid bygget i slussen.

Väl på plats tänkte jag på nytt ytterligare en gång. Jag hittade nämligen ett klistermärke som fanns överallt vid slussen. ”Toppen” tänkte jag, då kunde jag få med klistermärket i varje bild. Sagt och gjort

09133

Det roliga med att fotografera gatufoto är att jag ”låssas” fota något annat, medan jag egentligen fotograferar människorna som tror sig vara i vägen. Som person är jag inte den som tar kontakt med främmande människor eller gärna fotograferar utan att fråga om lov (trots att det enligt lag är okej). Men bakom kameran finns det sällan några gränser, jag blir mycket modigare och mitt enda fokus blir på att leverera en bra bild.

Samma sak var det i Karibien när jag skulle fotografera ödlorna som fanns överallt på klipporna. Då blev det nästan farligt så nära jag gick med kameralinsen. När jag sen var klar och tog bort kameran blev jag lite chockad så rädd jag blev för ödlorna. Tänk hur mycket modigare jag var med kameran framför ansiktet!

67867

Får ont av att sitta

Det är faktiskt väldigt jobbigt i sammanhang där jag måste sitta eller där jag blir ”tvungen” att lägga mig ner istället för att sitta upp. Men jag får ont av att sitta, det känns obehagligt. Har varit på utredning för detta och resultatet tyder på att det troligen trycker på ischiasnerven när jag sitter. Därför brukar jag försöka belasta låren eller längre bak på rumpan genom att hoppa fram lite på stolen och luta mig bakåt, alternativt luta mig framåt för belastning av lår istället. Jag har även fått en specialkudde/dyna (värde ca 4 000:-) utskriven av läkaren som ska avlasta trycket mot ischias. 

Så att sitta ner är inte direkt njutningsfullt för mig, då lägger jag mig hellre ner om jag inte kan stå upp. Vet att många får ont i fötterna av att stå för länge, jag får ont i rumpan av att sitta efter någon minut. Så jag tror vi som känner såhär kan relatera till varandra 😊

28491

Tatuering på drop in

Den 10 september var jag iväg och gjorde min andra tatuering. Nästan dubbelt så dyr trots att den var enfärgad och gick dubbelt så snabbt. Men jag är jättenöjd. När det kommer till smärta så visst gör det ont. Men bitvis kan jag faktiskt tycka att det är väldigt skönt. Det som fungerar bäst för mig är, hör och häpnad, om jag koncentrerar mig på nålarna som sticks in i huden, då gör det minst ont. Har försökt tänka på annat, men då blir smärtan så ovälkommen och är i vägen på ett helt annat sätt. 

Varje gång har jag bett tatueraren att hålla fast mig ifall att jag skulle rycka till. Idag insåg jag att det nog gör tatueraren lite nervös, samtidigt som det ger mig en trygghet att ha det sagt. Är iallafall supernöjd med denna och sjukt peppad på att fortsätta tatuera mig ^^ 87182

Fantastiska hund

Det är sjukt hur fantastisk den här hunden är. Jag kommer hem efter 3h och såfort Ingo får syn på mig från baksidan rusar han i full fart. Dunkar in sin nos i mitt ansikte medan han okontrollerbart hoppar upp och ner med tungan slickandes och svansen som en liten spiral där bak. Jag puttar bort honom med glimten i ögat och genast är vi i full lek. Han attackerar mina händer och jag beter mig som om mina fingrar vore spindelben springandes och hoppandes runt honom. Föser iväg Ingo så att han blir tvungen att ta sats och springa tillbaka. Svansen rör sig konstant och flåset är i full gång. Tillslut känner sig matte nöjd och reser sig upp. Genast anpassar sig Ingo, slutar nafsas och skälla, och skuttar istället glatt bredvid in i huset. Finns det någonting mer älskvärt? ❤️

89292

Starkt att träna trots feber?

Att kämpa emot halsont, feber eller andra starka symptom på sjukdom är just vad det låter som, att kämpa emot. Det är inte att kämpa för någonting, du är inte det minsta lilla ”stark” som tvingar din sårade kropp att bryta ner sig själv och ta ännu mer skada, med risken att få hjärtmuskelinflammation och andra hemska komplikationer.

Visst är det inte alla som skulle orka med att genomföra ett träningspass när kroppen och psyket slår varningsklockor, stor eloge till dig som trots feber och svidande halsbränna lyckas flåsa dig igenom ett träningspass. Nu har du torterat din kropp och förlängt återhämtningsprocessen ännu mer + att du drar ut på sjukdomstiden. Tur att du inte dog på loppet. För visst är det viktigare att få de där endorfinerna, kunna dela med dig av passet på Instagram eller undvika ångesten? Även om din fysik försämrades eftersom du tränade sjuk. 

76533

När du är sjuk eller ordentligt förkyld kan du inte prestera på samma nivå som vanligt med samma känsla av ansträngning. Du kan alltså inte förbättra dina kapaciteter eftersom kroppen varken orkar med att maxa eller återhämta på samma sätt med ett virus i kroppen. Din kropp tycker att det är viktigare att du får vara frisk än att du bygger muskler. Därför prioriterar kroppen att kämpa emot viruset framför att reparera de nedbrutna musklerna. För kroppen är smart, anledningen till att det är så motigt och jobbigt att träna vid sjukdom är för att du inte ska träna. Hur ska du dessutom lyckas få ut något av träningen när kroppen arbetar för fullt med att bekämpa bakterier? Då måste kroppen göra två saker samtidigt, båda med försämrade resultat.

Tänk dig att du kollar ett jätteintressant program på TV och pluggar ett skittråkigt skolämne samtidigt. Vart tror du det främsta fokuset hamnar? För även om du vill fokusera på träningen och inte någon brännande hals eller oönskad andfåddhet undertiden du tränar som sjuk så är det just det din kropp gör. Den vill lägga minsta lilla energi på onödig ansträngning som träning och största möjliga energi på att göra sig kvitt sjukdomen. Du orkar sämre, presterar sämre, återhämtar sämre och utvecklas sämre. Men visst, du kanske får mental tillfredsställelse och bekräftelse efteråt. För grattis, du har plågat din kropp och kan nu skryta om din självdestruktivitet med en liten endorfinkick på Instagram. 

Din styrka och kondition kommer inte kunna bli bättre på ett snabbare sätt än att du blir frisk. Träning när man är sjuk ger endast negativa träningsresultat och drar ut på tiden du är sjuk. Vill du bli frisk så snabbt som möjligt? Lyssna på kroppen och glöm inte bort att äta ordentligt.

En massa kärlek, ta hand om er. Kram <3

90001

Orädd för mörker

En tjej på jobbet som är betydligt kraftigare än mig avskyr att gå själv mellan kunderna när det är mörkt ute. Hon tar bussen, ringer kompisar att prata med i telefon eller ber om skjuts av kollegorna med körkort.

Själv är jag inte rädd för mörker. Många jag känner tycker inte om att vara ute och gå ensamma på kvällen. Jag tycker att det är jättemysigt med mörka gator där det är tomt, eller lite med på folk. Men liksom resten av befolkningen vet jag att man inte borde gå själv utomhus när det är sent och tomt på gatorna, särskilt inte som tjej.

Det gör mig så ledsen, nästan lite trotsig. Varför ska inte jag kunna vara ute och jogga i skogen på kvällen? eller promenera under gatlyktorna? Rädslan som så många känner finns inte där hos mig, jag är orädd. Tills någon bevisar motsatsen.

82731

En gång blev jag fintad av en svartklädd kille i luva med en systembolaget påse i handen när jag var ute och gick på Lidingö. Han såg sin chans att skrämma mig, och eftersom vi möttes började han hindra mig från att komma förbi. Jag var kvick på stegen och sprang åt sidan. Han skrattade och gick vidare. Hur kan man som kille utnyttja en sådan situation bara för att man kan? Så jävla respektlöst.

Rädsla eller ej, jag anpassar mig och tar in det jag läser och får höra. Så jag undviker att vistas ensam utomhus när det är mörkt. Fast jag njuter de gånger jag är tvungen att var ute på kvällen själv. Men jag hatar att människor som utsatt andra för hemskheter har sådan makt över oss andra.

Det var en gång en fågel

Ingo brukar alltid skälla som en tok om det är någonting han vill, och imorse var inget undantag. Jag gick ut för att kolla och det visade sig vara en liten pipifågel som satt helt fastfryst på tomatplantorna. Trodde helt ärligt att det var någon prydnad mamma hade satt dit tills jag försiktigt rörde på stammen.

Jag tog genast upp Ingo i famnen och gick in för att leta reda på något åt fågeln att äta. Hittade lite fågelfrön som jag la på ett fat med lite vatten. Sen gick jag ut igen och råkade skrämma fågeln när jag öppnade dörren så att hen försökte flyga iväg och förflyttade sig någon meter ner på altanen. Försiktigt satte jag ner maten och la mig med huvudet mot altanen för att se fågeln in i ögonen.

Där och då sved det så fruktansvärt, jag lämnade fågeln och började gråta. Ingo smet ut när jag gick in och skrämde iväg fågeln och kom tillbaka med en stackars fjäder i munnen. Jag blev förstörd. Rykte upp Ingo i famnen och började prata förstånd med honom samtidigt som jag grät. ”Hur kunde du göra så? Va? Fattar du inte att fågelns liv är förstört? Och du hjälper inte till ett skit genom att förstöra! Du vet att jag älskar dig Ingo, men du måste förstå att jag tycker om fågeln och vill rädda den också”

67882

Vad är step up?

Har ni kört step någon gång? Man dansar/går/hoppar/gör benböj upp och ner för en bräda i högt tempo i takt till musik. Skitkul om ni frågar mig. Det går att bestämma själv hur jobbigt man vill att det ska vara genom att höja eller sänka brädan och ta ut rörelserna mer eller mindre.

Jag föredrar dessutom att skutta mellan varje steg för att få det extra jobbigt och leva mig in i musiken lite mer ^^

68666